Jag har lite tankar jag tänkte lämna här på dena tomma sida, Jag är ARG nej de är jag inte, jag är såå jävla sårad!!Jag är Ett pussel, jag ä förvirrad rädd, ångersfull och riktigt förbannat ledsen..
Om ni inte har förstått de så höll ni på att begrava mej levande, ni kastade skiten ,slog slagen och spottade på mej Och nej ni lämnade inte mej där i några dagar eller veckor utan i månader.. Utan ett ända ord som förklarde varför jag låg där under jorden och shippade efter luft.. Jag bara låg där och trodde att jag förkänade de.. Jag frågade fler gånger men de fanns tydligen bara massa rykten och ord som tydligen inte va värda att säga till mej..
Men Jag började gräva och jag kom låss. jag började prata ,skratta gör oväntade saker... jobbiga saker som jag egentligen inte ville förens jag ahde gjort de.. 
Men så kom de en dag som jag trodde jag hade skrivigt i drömmarna..
Men som jag i dag lika gärna kunnat ha skrivigt i dagar jag aldrig vill ska komma..
Jag tycker de är fult och själviskt, jag får gåshud när jag tänker på vad som gömmer sig bakom ett sött leende..

Men jag fick ialf aldig någon förklaring inte ett "vi borde nog prata" Jag fick bara ett "Kan vi inte bara dra ett streck över de här?" Och ett "vi borde ju  i alf kuna prata och bete oss som vuxna människor när vi träffas"...


Jag ha alltid kunna prata, alltid stått för mina handlingar i denna situaton, alltid varigt berädd att klä av mej naken med ord om de är de ni begärde, jag va berädd att lära, att ändra på mej själv, att göra vad som hellst för en stund av komunikation att få en förklaring...

Men i bland begär man tydligen alldeles för mycket utav livet,även om de handlar om att ta lära av sina personliga misstag..

Men jag tror inte att jag begär så mkt alls längre , jag bara är just nu och de är faktist alldeles aldelles underbart.

 


 There4se
(- Fyran är stum)